Idag har jag nytt hopp efter en tung vecka. Har tagit mycket smärtstillande och ändå varit sämre än jag varit någon dag efter operationen. Det kändes ganska dystert, fick t.o.m ringa till sköterskorna i Ängelholm för rådgivning.

Jag var svullen och hade rejält ont. De ville att jag skulle komma men jag valde att avvakta eftersom ett sådant besök gör mig ännu sämre. Ska ringa på måndag igen för då var Bengt Sturesson tillbaka efter semester.

Nu har det lugnat sig och jag kan fungera och skriva lite igen.

Positiva dagen idag: Provade bäckenlyft som jag tränat tidigare. Innan operationen klararde jag 2-3 varje dag och jag kunde aldrig öka upp antalet fast jag gjort den i 2 år.

Nu provade jag den idag. Det gick hur lätt som. Nu vågade jag inte göra så många men jag kände stooor skillnad.

Det är fantastiskt!!

Sonens kompis som var nersövd är nu vaken. Svårt skadad men det är goda förhoppningar att det ska bli bra igen även om det kommer att ta tid.

Idag känner jag hopp och det är tur att det kan vända så från ena dagen till den andra. Det får jag ha i bakhuvudet nästa gång det blir tufft.

Rosorna i trädgården njuter jag fortfarande av och de är också fantastiska. Har 2 klätterrosor och varje har över 40 blommande rosor just nu. Ska försöka ordna bild snart.

Kan inte ens komma på en rubrik idag. Jag brukar kunna hålla mig positiv men idag är det tufft.

Sjukgymnast besök igår och efter det är jag helkass.

Morfin igår och idag men skönt att vädret vänt inatt från 30 grader till 15! Otroligt.

Tuffa dagar hemma också. Äldsta sonen har ett kompisgäng på 6 killar som hållt ihop många år.

En av dem blev svårt skadad i en trafikolycka och ligger nu nersövd på intensiven. Det väcker mycket känslor.

Tiden stannar och inget annat känns viktigt.

Tvingade mig att börja skriva idag för jag vet att det brukar kännas bättre när jag väl satt igång.

Så även idag. Försöker glädjas i nuet. Rosor blommar för fullt i trädgården.Vackert

Blir en riktig sportdag idag. VM ishockey vid två, SM final handboll vid fem, Championsleauge final fotboll 20.45

Blir bra en dag som denna. Nypotatis till middag ser jag också framemot.

Tänker på en positiv sak som Bengt Sturesson sa till mig i onsdags. Jag hade aldrig opererat dig om du inte hade haft den inställningingen till smärta och din kropp som du har.

Det stärker mig..för det känns som jag ändå bearbetat och lärt mig hantera saker under resans gång.

Jag jobbar vidare på den fronten också, det är inte bara kroppen som behöver stärkas.

Det går hand i hand ..kropp och själ.

Min fina plan med virkning som jag skulle följa blev helt misslyckat. Jag kände själv när jag satte målet att det nog inte var så bra att skriva att jag skulle göra det hela veckan. Ingen framgång där..men jag blir bättre på att sätta

realistiska mål framöver(kan jag hoppas iallafall).

Idag är målet att laga middag ikväll (med hjälp av Mannen). Det ska jag lyckas med.

6- veckor sedan operation och var på återbesök till Bengt Sturesson i Ängelholm.

Det var i samma rum som jag för ca 4månader träffade honom första gången. Såå nervös jag var då. Bara han säger att det går att operera- det var det enda jag tänkte då.

Nu frågade han hur det varit...om det varit som förväntat.

Mycket bättre än förväntat första tiden--men nu är det ganska tufft emellanåt sa jag.

Sen fick jag gå utan kryckor en vända: Du går bra!

Haha första gången jag var hos honom sa han: Du går inte så bra!

Härligt att höra från experten. Allt såg fint ut och benlyften gick som de skulle. Perfekt!

Du ska vänta länge innan du opererar nästa sida sa han och jag vill att du går med kryckor länge.

Detta måste ha sin tid.

Ja det har jag vetat och det känns skönt att liksom få det bekräftat. Jag berättade att jag varit hos sjukgymnast och han frågade om jag sagt till att det skulle gå lugnt fram. Jadå sa jag, men jag fick väldigt ont efter besöket.

De förstår inte hur lugnt det måste gå -du ska säga till dem igen från mig och undrar de något kan de ringa.

Han är verkligen toppen, han förstår min kropp precis..det är helt otroligt..det är det ingen annan som gör.

Om 4-5 månader ska vi ses igen och därifrån tar vi beslut när det blir aktuellt för den andra operationen.

Jag måste ta det lugnt..ingen överansträngning. Tänk på att du varit dålig i 17 år.

Ja det är klart det tar tid och jag är glad jag är på rätt väg även om den är lång.

Sedan frågade jag försynt om han möjligtvis kunde skriva ut Morfin 5mg långverkande (10 mg hade jag efter operationen). Jag trodde han skulle säga nej, men han sa det var bra för mig att ta det nu.

Sen frågade jag om vi tittade rent hypotetiskt 5-10 år framåt om han trodde jag skulle kunna löpträna.

-NEJ ABSOLUT INTE! sa han.  Ojojoj tänke jag pekad på mitt bäcken och frågade om det inte höll för det.

Jodå men det är inte bra att löpträna, inte för någon.... Hahah jag gillar han skarpt.

I slutet på sommaren då tror jag du kan börja cykla lite sa han. Det låter bra:D Jag är helnöjd.

På hemmafrontet går det också på rätt håll. Svimsonen mår bättre och influensa sonen går också sakta men säkert

på rätt håll.

En dag att minnas!

Jaha så var det riktig sjukstuga här hemma. Äldste sonen har haft feberfrossa i 5 dagar. När han desutom fick utslag på hela kroppen gick han motvilligt med på ett besök till vårdcentralen. Jag tror det knappt än men han har svininfluensa.  Har aldrig sett honom så dålig förr...men det får ha sin tid.

Som om det inte räckte så svimmade yngste sonen i duschen en morgon. Bara skrapsår och blåmärke efter fallet men rejält medtagen lång tid.

Och nu kontrollbesiktning av min operation imorgon.

Skulle haft besök av en god vän idag men hon avstod pga svininfluensa. Jag förstår henne. Jag är själv rädd att jag ska få det.

Men som alltid försöker jag få till något positivt av det. Lite svårare idag faktiskt men jag tror om jag ser tillbaks om några veckor så var det säkert en mening med detta också. Kanske inget jag ser tydligt men det finns där.

Tycker mitt opererade bäcken går framåt nu. Jag tar några steg utan kryckor och det känns bättre och bättre.

Jag är lite hastig av mig när jag blir stressad..hehe ja kanske annars också. Men då hänger hjärnan liksom inte med, jag glömmer kryckorna. Fast sonen var så dålig sa han förskräckt. Mamma du har inte kryckorna! OOps!

Hehe ja det är väl ett gott tecken att man glömmer kryckorna.

Något som jag får njuta av innan sjukbarnen vaknar är underbart sommarväder. Jag ligger i soffan med altandörren fullt öppen och lyssnar på fåglarna och njuter av grönskan.

Trots jobbiga dagar så tycker jag att jag förvånansvärt fort har återhämtat mig. Det är helt annat än

innan operationen. Min rygg var den som oponerade sig mest när jag suttit för mycket. Den smärtan finns inte längre.

Det enda som gör ont just nu är min opererade sida. Men jag vet ju också hur det är med smärtan, har man mer ont på något ställe så känner man inte den andra. Sen när det andra lugnat sig så känns den gamla smärtan igen.

Så jag tar det med ro det kommer att ta tid. Det har jag hela tiden vetat..men först nu börjar jag förstå lite av vad det innebär. 

Lära sig gå på nytt! Det har jag hela tiden också vetat, men att det skulle vara så här..ja det är ju klart man inte kan föreställa sig hur det ska bli..men jag har haft en tanke om det. Tanken är inte som verkligheten hehe.

I helgen har min kropp liksom av sig själv velat ta ett steg utan kryckor. Jag tänkte som så..onsdag ska jag på

återbesök till Sturesson då har det gått 6 veckor..efter det ska man kunna belasta hela kroppsvikten succesivt.

Så eftersom kroppen själv skriker på mig att prova så gjorde jag så.

Jag tog Mannen sjukgymnast till hjälp , jag ville han skulle se om jag gick annorlunda än tidigare.

Hahaha min balans var helt borta. När jag satte ner opererade sidan så svajade hela jag fast jag koncentrerade mig

allt vad jag kunde.

Mannen som är van vid att reperera folk sa att det var helt naturligt. Den får man träna upp igen.

Det kändes märkligt..men efter det har jag tagit fler steg utan kryckor. Inte många men liksom för att prova på.

Jag känner mig hoppfull, det kommer att ta tid..men det kommer att bli bra.

Gårdagens möte blev långt men med så bra resultat som vi kunde önska.

Min kropp däremot var inte så nöjd över dagen. Det blev morfin och soffan. Snälla barn och Man fick fixa mat.

Idag blir det också soffläge och Mamma kommer och hjälper till idag.

Jag hade kunnat deppat och klagat över hur ont och jobbigt det är...men jag vill lyfta fram de positiva som faktiskt

kom ur det hela.

Tänk att jag ändå klarade av att vara med på ett möte 30min bilväg bort. Jag kan fortfarande tänka och jag ligger här nu dagen efter och kan skriva. Jag fick se underbara rapsfält. Jag fick se syrener i massor i full blom!

Och på kvällen när vi lagt oss pratade Mannen och jag just om att ta fram det positiva. Han hade också haft en jobbig dag men vi summerade dagen med det positiva vi varit med om. Det för oss framåt och tillsammans blir vi starkare och vi orkar mer. Jag tänker vad hade hänt om vi båda bara klagat över det negativa som hänt. Hela jag knyter mig vid tanken, jag hade inte stått ut. ( Vi pratar givetvis om det negativa som hänt, det måste ventileras, men efteråt summerar vi det positiva som ändå finns).

Det blev tillslut en positiv dag trots mina smärtor.

Jag hoppas nu på återhämtning så kroppen och jag blir vänner igen hehe.

Idag känns det inte lika framgångsrikt som förra dagen. Efter sjukgymnastbesöket blev jag bara sämre och sämre

och det blev citonon maxdos hela dagen. Kryckgång bara till toalett i nödfall hehe. Jag längtade efter morfin... har 2 kvar nu och idag måste jag iväg på ett möte med minsta sonen på skolan. Eftersom vi flyttat och han går kvar i sin gamla skola blir det en resväg i bil 2x 30 min. Inte det bästa att testa min bilkörning en dag som denna...men det är ett måste möte så det är bara att hoppas att smärtan snart vänder. Bil har jag kört efter operationen men bara typ 10 min åt gången.

Positiva sidan: Jag längtar ut och nu ska jag få se rapsfälten blomma och bara komma ut från huset en stund känns skönt.

Men hur kan ett litet sjukgymnastbesök göra mig så mycket sämre?  Nu måste min positiva sida tro på att det snabbt vänder igen..för detta är som att börja om från början.

Men jag vet att jag inte tål mycket och jag sa det även till sjukgymnasten. Men vem kan förstå att en liten övning kan göra en så mycket sämre. Jag förstår det inte ens själv för det var verkligen inte mycket vi gjorde.

Nu gäller det att ta fram skifta fokus. Skifta fokus till det positiva. Det är nu i de tuffa tiderna som man behöver sina tekniker som mest men när jag som sämst orkar använda dem. Men så fort det lättar så finns de i bakhuvudet

redo att stiga fram.

Idag ska jag bli framgångsrik fast jag skulle behöva tillbringa dagen i soffan. Men jag får se det som ett test, jag kanske klarar det galant och att smärtan snart vänder igen. Då vet jag att jag har fått bättre återhämtningsförmåga än tidigare.  I vilket fall som helst har jag tagit mig till mötet..och bara det är en utmaning.

Resultatuppföljning följer....... hehe

Idag var jag för första gången på väldigt många år hos en sjukgymnast. Första gången som jag var hos en sjukgymnast var när jag var 22 år jobbade och fick problem med arm/axel. Den sjukgymnasten träffar jag fortfarande, han är nämligen min man hahaha.

Ja som det kan bli...

Men idag var jag hos en annan sjukgymnast för vi kom överens i Ängelholm att jag inte skulle gå till min man.

Han ska få vara min man och inte min personliga tränare...hehehe fast det är han ju ändå.

Hos dagens besök hos sjukgymnasten var även en läkarkandidat med och tittade.

De var väldigt intresserade av steloperationen och jag fick berätta och förklara.  När jag berättar om min situation känns det lite konstigt...är det jag som haft det så svårt...nej nu ser jag bara framåt..vilken lycka att jag fått denna chans till förbättring. Fick visa mina två övningar jag gjort i sängen och sen skulle jag prova en stående övning .

Trycka svanken mot väggen och samtidigt pressa armarna inåt mot väggen.

Men det var inte skönt! Sjukgymnasten såg det också så vi ska köra vidare på de 2 övningar som jag klarat.

Nu ligger jag här i soffan och har ganska ont..det tar hårt att ge sig ut på en tur. Hoppas det snart lägger sig igen.

Framgång igen...

Igår virkade jag faktiskt ca 5 min och det funkar än så länge. 5 minuter virkning får bli senare idag, nu blir det vila, avslappning och lite telefonsamtal.