Oj vad man blir effektiv när man inte har så många steg att ge på. Haha min son skrattade åt mig när jag sittandes på toa samtitigt tog på pyjamas byxor och borstade tänderna. Det kallar jag effiktivitet hehe. Jag måste ge mig själv lite att skratta åt för det är lite tungt just nu. Innan operationen kunde jag en bra dag ut och gå 15-20 minuter på en promenad. Detta var vad jag tog min ork åt förrutom att laga mat och tvätta. Det ger mig så oerhört att få promenera.

Jag älskar att ut och gå, har alltid gjort. Redan som 13-åring då jag även tränade fotboll och joggade typ varje dag så var jag också ute och gick mycket.
Ungefär de senaste 2 åren är när jag kunnat gå igen lite smått, först 5min sedan ökat på. Innan dess var det inga promenader alls. Nu saknar jag de där promenaderna fruktansvärt. Jag undrar hur lång tid det kommer att ta innan

jag kan ta mig ut igen. Jag vet att det inte gått så lång tid efter operation och jag vet att jag  måste ha tålamod men men....just nu är det lite tungt. Därför har jag inte skrivit här på bloggen för jag känner mig tung inombords. Jag brukar kunna vara positiv och utåt här hemma tror jag inte de märker någon skillnad men inombords känns det segt.

Vet att detta är en lååång rehabilitering och redan nu när jag skriver börjar jag känna mig bättre, klart det måste ta tid, klart tålamodet tryter ibland men jag kommer tillbaks ganska fort känns det nu hehe.

Tillbaks till effiktivitet. Tiden då jag inte hade många steg att ta inomhus gjode mig effektiv. Det gick liksom inte att gå tillbaks och hämta saker man hade glömt. Likadant att allt ska gå fort (fast det är väl lite som jag är i grunden), ska jag skala potatis får det gå undan. Jag klarar inte att stå eller sitt/stå på ståstol någon längre stund, så det får gå i rasandes fart hehe. Sen funderar jag ibland på hur jag skulle hantera livet om jag inte gått igenom det jag gjort. Jag hade nog bara rusat på..kanske gått i väggen hehe. Nu har jag lärt mig tålamod som jag hoppas kan finnas kvar även om jag senare kan gå och stå mer.

Måste också berätta att jag aldrig kännt mig som något offer. Jag tycker inte synd om mig själv. Jag tycker den mentala utveckling jag gjort väger tungt. Jag vill göra det bästa av de förutsättningar jag har. 

Sen är det ändå tungt och jobbigt  många dagar men det är ju så mitt liv ser ut just nu. Vad kan jag göra idag som tar mig framåt fast det är tungt. Mina avslappningsband är ett exempel .Jag använder de så gott som dagligen. Njuta av blommorna i trädgården. Tänk att jag kan ligga här och skriva..det är också en vinst. Jag försöker tänka på det jag kan göra och njuta av det. Skulle jag tänka på allt jag inte kan göra och hur många andra lever och kan leva sina liv ...då skulle jag nog gå under. Jag vet faktiskt inte hur jag fungerar, jag är absolut inte avundsjuk på andra som kan göra de här sakerna, jag glädjs med dem och jag hoppas att de uppskattar vad de kan göra. De har kanske andra svårigheter som inte syns utåt. Man vet egentligen aldrig vad andra människor gått igenom eller vad de står i, därför är det viktigt att vara ödmjuk i möten med andra människor. Haha vad det lät klokt men inte alltid så lätt att tänka på.

Nu känns det lite lättare, jag orkar kämpa vidare dag för dag..det får ta den tid det tar.