Gårdagens möte blev långt men med så bra resultat som vi kunde önska.

Min kropp däremot var inte så nöjd över dagen. Det blev morfin och soffan. Snälla barn och Man fick fixa mat.

Idag blir det också soffläge och Mamma kommer och hjälper till idag.

Jag hade kunnat deppat och klagat över hur ont och jobbigt det är...men jag vill lyfta fram de positiva som faktiskt

kom ur det hela.

Tänk att jag ändå klarade av att vara med på ett möte 30min bilväg bort. Jag kan fortfarande tänka och jag ligger här nu dagen efter och kan skriva. Jag fick se underbara rapsfält. Jag fick se syrener i massor i full blom!

Och på kvällen när vi lagt oss pratade Mannen och jag just om att ta fram det positiva. Han hade också haft en jobbig dag men vi summerade dagen med det positiva vi varit med om. Det för oss framåt och tillsammans blir vi starkare och vi orkar mer. Jag tänker vad hade hänt om vi båda bara klagat över det negativa som hänt. Hela jag knyter mig vid tanken, jag hade inte stått ut. ( Vi pratar givetvis om det negativa som hänt, det måste ventileras, men efteråt summerar vi det positiva som ändå finns).

Det blev tillslut en positiv dag trots mina smärtor.

Jag hoppas nu på återhämtning så kroppen och jag blir vänner igen hehe.