Nu är jag tillbaks!

Det har varit en tuff tid med mycket smärta och många steg tillbaks.

Men när det nu vände har det hoppat lite steg framåt.

Trodde jag var stabilt positiv trots mitt bergänsade liv men detta blev lite mycket.

Jag tvivlade tom på om denna operation verkligen kunde hjälpa mig. Jag som inte ens tvekat en sekund sen jag fick höra talas om den.

Men nu är jag tillbaka i mitt positiva jag. Det jag är besviken på är att jag inte kunnat skriva här. Jag önskar jag kunde skriva när jag mådde riktigt dåligt för det är ju då man behöver sina goda råd, men det är då det är svårast att följa dem.

Tittar jag tillbaka och försöker se helheten och låtsas att jag är någon annan så har jag väldigt mycket förståelse att det blev så här. Varför är man så hård mot sig själv?

Tror ändå min envishet är en fördel i min rehabilitering. Jag ska orka , jag ska bli bättre.

Mina framsteg har kommit smygande och det som märks mest är min förmåga att göra övningar.

Tex stabiliseringsövningen plankan som jag försökt mig på i många år med jämna mellanrum. Har inte klarat den alls. För 3 dagar sedan provade jag. Jag klarade det och har gjort den i 3 dagar nu. Jag fick tårar i ögonen när jag gjort det första gången, överlycklig hoppade jag fram på kryckorna till Mannen och berättade vad jag klarat.

Hehe hela familjen jublade.

Jag förstår det knappt själv..helt plötsligt fungerar kroppen som den ska. Underbart!

Sittandet har också blivit bättre, ingen revolution men jag klarar fler och fler minuter och ryggen som annars protesterade vilt säger inget alls.

Fotbolls -Vm är min räddning just nu som fyller mig med glädje. Jag älskar fotboll och både allsvenskan och Premier leauge har uppehåll nu så Vm kom precis lägligt i min rehabilitering. Soffan tillbringar jag fortfarande största delen av dagen i och vad passar då bättre än att titta på fotboll hehe.