Två morfinfria dagar var härligt. Visst hade jag ont men helt överkomligt. Hur ska man stoppa sig själv när det plötsligt känns bättre. Tyckte inte jag gjorde så mycket mer än andra dagar men blev kanske några fler steg med kryckorna. Man "flyger" lättare upp ur soffan för att hämta vatten man vandrar runt i huset och ute i trädgården lite extra. Sedan var det en helkväll med fotboll på tv. För att kunna se riktigt bra från soffan behöver jag ligga på opererade sidan. Vilket jag iofs har gjort små stunder redan från dag 1. Morgonen efter operation låg jag på opererade sidan och läste bok när sköterskan kom in. Jag frågade om det var ok att ligga så, tänkte om jag skadade det på något sätt. Hon började skratta...ja den frågan har jag aldrig fått förrut, man brukar inte vilja ligga på den sidan man är opererad.
I alla fall så låg jag och såg tv 2x45min på opererade sidan. Har legat så förrut vid matcher men i förrgår blev det inte så bra. Jag fick som kramp i höger skinka , strålade ut i foten och kändes riktigt obehagligt i hela benet.

Utstrålningar hade jag dagligen innan operation, men detta var första gången efter op.

Natten blev inte så rolig och sen fick det bli morfin igen igår.

Nu måste jag tänka förståndigt...ta det lugnt!  Och idag är det inga problem att ta det lugnt, jag har Mamma service.

Hon hjälper till med mat och städ och att passa upp mig hehe. Fast att bli uppassad är det värsta jag vet. Jag har aldrig gillat det. Vill och kan själv!

En liten kryckhistoria: Dagen som jag mådde så bra på solade jag lite i trädgården. Jag skulle lägga in mina byxor i huset och hoppsan så står jag inne i huset utan kryckor. Hahaha jag här..kryckorna därute... bara 2 steg ut till kryckorna men jag blev ganska paff och full i skratt. 

Mitt minne är inte det bästa och nu börjar snart operationsminnena suddas ut...man har annat man tänker på nu.

Tänkte att jag för min egen komihåg ska beskriva hur jag upplevde operationsproccesen och hur det gick till.

Även om jag vet att nästa gång säkert blir annorlunda. Känns bra att få ut mina upplevelser..jag har tidigare hållt allt inom mig men nu ska det ut...lite i taget .. steg för steg...det mår jag bättre av. Genom att skriva så bearbetar jag mina egna känslor som jag egentligen inte vet riktigt var jag har. När jag lär känna mig själv bättre och bättre blir det mycket lättare att sätta gränser och tala om vad jag behöver och vill. Hemmalivet har blivit harmoniskt och nu sitter vi och drömmer om att vi nästa år kanske ska kunna åka på semester vilket vi inte kunnat på många år.

Vi drömmer om att gå en skogsprommenad, att gå på bio, att cykla en runda. Tänk om jag kan gå och cykla igen och sitta. Jag drömmer och det är lätt att drömma nu när det känns så rätt i den opererade bäckenleden. Jag kunde klippa tånagel igårutan att få kramp i ljumsken, jag kan liggandes på sidan lyfta ben-knä uppåt utan låsning och kramp. Det är framgång på gång...underbart!

Operationsminnen kommer en annan gång. Nu är det lite kryckgång till toalett och sedan en sväng i trädgården...måste få lite härlig vårluft.