Steloperationen har öppnat många nya dörrar till min resan framåt. Till nya dörrar behövs nycklar.

Vi har alla möjligheter i världen att öppna många dörrar i våra liv.

Ibland känns det som alla dörrar är låsta att jag inte kommer längre. Men...plötsligt eller smygande

finns en dörr på glänt för att sedan leda in i en korridor med mängder av dörrar.

En del låsta men med nycklen i fickan.En del öppna på vid gavel. Ibland gäller det att våga ta steget

och kika in , vilket inte alltid är så lätt.

En helt annan nyckel historia är om en nyckel som jag fick till vårt hus när jag var 5-år. Min storebror

och jag fick varsin färgad nyckel till huset. Så här 39 år senare tänker jag att det fanns nog inte så många

färger att välja på hehe eftersom min blev orange.

Mina föräldrar bodde kvar i huset och jag hade kvar min nyckel. För 3,5 år sedan blev Pappa hastigt sjuk

och gick bort.(det ventilerar jag kanske en annan dag men inte just nu). I alla fall så blev det för mycket jobb

för Mamma med 2 hus(ett sommarhus) så hon sålde huset till mig och min familj. För snart 1 år sedan flyttade

vi hit och poängen som jag skulle komma till: Jag har min nyckel kvar och använder den till vårt hus.

När jag tänker på det känns det smått otroligt hehe men härligt!

Tålamod...jag tycker jag har haft otroligt med tålamod hela denna bäckenresan. Men sedan upptäckten i December

2013 att Bengt Sturesson på Ängelholms sjukhus stelopererade bäckenleder har mitt tålamod sjunkit.

Vetskapen om att det finns en chans till förbättring av min gång ,stå och sitt förmåga har gjort mig rastlös.

Jag vill framåt och det fort hehe(men jag har mitt förstånd kvar vissa stunder som tar ner mig på jorden igen).

Men resan är påbörjad och jag ska fortsätta jobba med mitt tålamod så det kan finnas kvar samtidigt som jag jobbar mig framåt.