Senaste inläggen

Av si-ledsteloperation - 2 juli 2014 13:24

Idag var Mannen och Sonen  i varmvattenbassäng och sedan åt de lunch ute. Äldsta sonen sommarjobbar.

Så jag var helt själv hemma. Jag gillar det.

Stärkt av att jag igår var utan morfin och att jag var på möte med sonen på sjukhuset så ville jag ta mig ut även idag.

Har varit inne så länge så minsta lilla jag kan vill jag försöka.

Min första resa gick till apoteket som jag kör bil till på ca 2 min. Eftersom jag har handikapptillstånd

kommer jag riktigt nära så det var en lätt utflykt.

Jag är ingen shoping människa men jag har inte varit i affärer på väldigt länge så jag längtade att gå en runda på ett köpcentrum som ligger väldigt nära oss.

Jag tänkte istället för min promenad hemma så tar jag lite extra steg till den här.

Som tur är ligger de affärer jag ville titta i nära varandra och nära ingången och så fanns det stolar att vila på. Lite folk nu också på sommaren så det var lugnt.

Nu känner jag mig riktigt nöjd. Jag gick min sakta kryckgång runt i Malmströms klädaffär, en vända i bokaffären, och en sista lilla sväng på Hemtex. Hemma igen var jag riktigt trött men inte alltför ont. Tänk att jag fixade det. Det går verkligen framåt. Men jag ska hålla huvudet kallt. Avslappning och vila direkt jag kom hem så kroppen får återhämta sig.


Beroende: För 2 år sedan trappade jag ut mina Citodon. De hade jag tagit i många år. 4-6 tabletter om dagen.

Det var när jag gick på smärtrehab och de ville att jag skulle trappa ner dem och ta Cymbalta och saroten för min smärta istället. Man kan nämligen få mer ont av citodon när man går på dem under så lång tid.

Jag trappade ner under sommaren och det var nog tur. Jag frös, var rastlös så man höll på att bli galen och en smärta som inte var rolig. Men jag hade beslutat mig att jag skulle klara det. Abstinensen varade flera veckor men den gav sig tillsist.

Nu är jag rädd att kroppen blivit beroende av morfin på samma sätt. Igårkväll(efter morfinfri dag) hade jag så ont i hela kroppen så jag kunde inte vara stilla. Men det var inte min vanliga bäckenvärk utan kändes precis som abstinens besvär. Hu...jag fick ta en sömntablett. Hade aldrig gått att somna annars. Kändes som jag ville krypa ur kroppen. Idag är jag lite rastlös men annars inget symtom. Hoppas det bara var en dag. Men nu ska jag faktiskt inte ta morfin på minst en vecka. Vill inte gå igenom abstinens veckor igen.

Citodon som jag slutade med kunde jag efter ett år ta igen vid behov. Bara 1 åt gången och aldrig mer än 2 gånger per vecka.(Min egen rekomendation). Den hjälper bra och jag blir inte beroende.

Nu är det klurigare. Ska ju såsmåningom operera andra bäckenleden och då blir det morfin igen.

Vill vara morfin fri ett bra tag innan det är dags igen. Men samtidigt känner jag att jag inte klarat mig utan morfin.

Då hade jag fått låsa in mig i sovrummet och inte haft kontakt med någon. Nej det är inget alternativ.

Men idag ser jag ljust på det. Hoppas jag kan hålla mig utan idag också. Ska ta 2 665 alvedon och paraflex ikväll och även sömntablett om det behövs. Usch vad mycket piller jag knaprar.

Kan berätta att fram till 18 års ålder hade jag aldrig tagit något smärtstillande inte ens alvedon. Tandläkaren borrade och drog ut tänder utan bedövning. Första förlossning fick jag akupunktur i örat som smärtlindring.

Andra förlossning fanns där ingen som kunde det så det blev lite lustgas.

Men sen har alla år av svår bäckensmärta gjort mitt smärtsystemet helt Crazy (hehe ungdomarnas uttryck).

Fick lära mig på smärtrehab att smärtsignalerna "springer"  som på en stig. Man har som ett orört gräsfält ,sen trampas det upp en stig efter ett tag och efter långvarigsmärta kan det bli som Tysklands autoban. Ja då kan man förstå varför det gör så ont, hehe.

Nu ska jag vila i solen en stund. Glad att jag orkar skriva här igen.



Av si-ledsteloperation - 28 juni 2014 12:42

Nu är jag tillbaks!

Det har varit en tuff tid med mycket smärta och många steg tillbaks.

Men när det nu vände har det hoppat lite steg framåt.

Trodde jag var stabilt positiv trots mitt bergänsade liv men detta blev lite mycket.

Jag tvivlade tom på om denna operation verkligen kunde hjälpa mig. Jag som inte ens tvekat en sekund sen jag fick höra talas om den.

Men nu är jag tillbaka i mitt positiva jag. Det jag är besviken på är att jag inte kunnat skriva här. Jag önskar jag kunde skriva när jag mådde riktigt dåligt för det är ju då man behöver sina goda råd, men det är då det är svårast att följa dem.

Tittar jag tillbaka och försöker se helheten och låtsas att jag är någon annan så har jag väldigt mycket förståelse att det blev så här. Varför är man så hård mot sig själv?

Tror ändå min envishet är en fördel i min rehabilitering. Jag ska orka , jag ska bli bättre.


Mina framsteg har kommit smygande och det som märks mest är min förmåga att göra övningar.

Tex stabiliseringsövningen plankan som jag försökt mig på i många år med jämna mellanrum. Har inte klarat den alls. För 3 dagar sedan provade jag. Jag klarade det och har gjort den i 3 dagar nu. Jag fick tårar i ögonen när jag gjort det första gången, överlycklig hoppade jag fram på kryckorna till Mannen och berättade vad jag klarat.

Hehe hela familjen jublade.

Jag förstår det knappt själv..helt plötsligt fungerar kroppen som den ska. Underbart!

Sittandet har också blivit bättre, ingen revolution men jag klarar fler och fler minuter och ryggen som annars protesterade vilt säger inget alls.


Fotbolls -Vm är min räddning just nu som fyller mig med glädje. Jag älskar fotboll och både allsvenskan och Premier leauge har uppehåll nu så Vm kom precis lägligt i min rehabilitering. Soffan tillbringar jag fortfarande största delen av dagen i och vad passar då bättre än att titta på fotboll hehe.





Av si-ledsteloperation - 4 juni 2014 09:42

Började dagen med en promenad med kryckor. Utomhus! Hehe ingen lång promenad men runt våra grannars hus.

Det kändes härligt att komma ut. Ska försöka göra små promenade såhär regelbundet så jag kan öva upp mig.

Har även haft morgongymnastik i sängen innan jag steg upp för att få igång blodcirkulationen. Opererade sidan är som en stel klump på morgonen och det känns nödvändigt att röra sig så mycket det går.

Har Mamma till hjälp igår och även nu på förmiddagen, då kan jag helt fokusera på min rehabilitering. Kommer något oväntat jobb upp med barnen så har jag backup hehe. Annars vågar man inte köra på för fullt med träning, plötsligt kommer något man måste och sen blir man kass.


I eftermiddag blir det test av vad jag klarar, Mannen och jag ska på smärtutbildning. Det är minsta sonen som går på smärtenheten för barn och ungdomar på sjukhuset. Så det blir lite gående, lite trappor och sittande.

Sonen har haft värk i snart 4 år. Han har genomgått oändliga undersökningar och prover. Det enda man hittat är borrelia och det har han behandlats för 3ggr. Värken och trötthet har han fortfarande kvar och han har haft 50%

frånvaro i 4:e, 5:e och 6:e klass. Har varit många möte och bekymmer, men tack vare att han har lätt för sig i skolan så har han sluppit gå om någon klass, men nu satt det hårt inne att han skulle få börja 7:an.

Tur att smärtenheten nu är inkopplad så de har ordnat reducerat schema som nu fungerat bra.

Jag tänker på de familjer där inte någon annan i familjen har värkproblematik. Det är inte lätt att förstå.

Sonen och jag har ett speciellt förhållande där vi förstår varandra.

Vi hoppas på en läkande sommar.


Av si-ledsteloperation - 2 juni 2014 10:37

Har nu varit i tråkläge som jag kallar det en tid och därför blir det inte så mycket blogg.

Men idag fick jag inspiration av min nyfunna bäckenvän E. Så jag tvingade mig att gå ut i trädgården och fotografera

     

våra underbara rosor. Och tvingade mig att börja skriva lite här. Jag ska försöka hålla mig lite aktiv fast jag bara vill lägga mig och titta på film.

Vi har en underbar sommardag idag och jag ligger ute i trädgårdssoffan under parasollen.

Huset är tomt just nu och jag njuter av tystnaden. För mycket ljud har jag svårt för och jag är glad att båda barnen

använder hörlurar när de lyssnar på musik. När jag har mina pigga stunder så har jag splitt-vision. Kan ha många bollar i luften och snabbt ska det gå. Men när jag har riktigt ont och är trött då klarar jag bara av ett intryck åt gången.

Sitter jag vid datorn och läser och någon börjar prata, blir det ofta att jag får be personen börja om igen. Jag uppfattar inte vad de sa. Frustrerande för både mig och de som pratar med mig. Men eftersom jag öppnat upp känslomässigt de senaste åren så går även det bättre. När jag är pigg förklarar jag hur det är och hoppas på förståelse nästa gång.

Det fungerar ibland, ibland inte. Ibland när familjemedlemmarna också är trötta och slutkörda då kan det bli tungt.

Det gäller att försöka se det lite från ovan. Ha lite avstånd till sina känslor..men det är inte alltid lätt, men vet man om att det funkar ibland fortsätter man jobba och till sist blir det en naturlig del av en.

Nu blir det serie! Homeland.



Av si-ledsteloperation - 29 maj 2014 12:13

Idag har jag nytt hopp efter en tung vecka. Har tagit mycket smärtstillande och ändå varit sämre än jag varit någon dag efter operationen. Det kändes ganska dystert, fick t.o.m ringa till sköterskorna i Ängelholm för rådgivning.

Jag var svullen och hade rejält ont. De ville att jag skulle komma men jag valde att avvakta eftersom ett sådant besök gör mig ännu sämre. Ska ringa på måndag igen för då var Bengt Sturesson tillbaka efter semester.

Nu har det lugnat sig och jag kan fungera och skriva lite igen.

Positiva dagen idag: Provade bäckenlyft som jag tränat tidigare. Innan operationen klararde jag 2-3 varje dag och jag kunde aldrig öka upp antalet fast jag gjort den i 2 år.

Nu provade jag den idag. Det gick hur lätt som. Nu vågade jag inte göra så många men jag kände stooor skillnad.

Det är fantastiskt!!

Sonens kompis som var nersövd är nu vaken. Svårt skadad men det är goda förhoppningar att det ska bli bra igen även om det kommer att ta tid.

Idag känner jag hopp och det är tur att det kan vända så från ena dagen till den andra. Det får jag ha i bakhuvudet nästa gång det blir tufft.

Rosorna i trädgården njuter jag fortfarande av och de är också fantastiska. Har 2 klätterrosor och varje har över 40 blommande rosor just nu. Ska försöka ordna bild snart.

Av si-ledsteloperation - 24 maj 2014 11:01

Kan inte ens komma på en rubrik idag. Jag brukar kunna hålla mig positiv men idag är det tufft.

Sjukgymnast besök igår och efter det är jag helkass.

Morfin igår och idag men skönt att vädret vänt inatt från 30 grader till 15! Otroligt.

Tuffa dagar hemma också. Äldsta sonen har ett kompisgäng på 6 killar som hållt ihop många år.

En av dem blev svårt skadad i en trafikolycka och ligger nu nersövd på intensiven. Det väcker mycket känslor.

Tiden stannar och inget annat känns viktigt.

Tvingade mig att börja skriva idag för jag vet att det brukar kännas bättre när jag väl satt igång.

Så även idag. Försöker glädjas i nuet. Rosor blommar för fullt i trädgården.Vackert

Blir en riktig sportdag idag. VM ishockey vid två, SM final handboll vid fem, Championsleauge final fotboll 20.45

Blir bra en dag som denna. Nypotatis till middag ser jag också framemot.

Tänker på en positiv sak som Bengt Sturesson sa till mig i onsdags. Jag hade aldrig opererat dig om du inte hade haft den inställningingen till smärta och din kropp som du har.

Det stärker mig..för det känns som jag ändå bearbetat och lärt mig hantera saker under resans gång.

Jag jobbar vidare på den fronten också, det är inte bara kroppen som behöver stärkas.

Det går hand i hand ..kropp och själ.

Min fina plan med virkning som jag skulle följa blev helt misslyckat. Jag kände själv när jag satte målet att det nog inte var så bra att skriva att jag skulle göra det hela veckan. Ingen framgång där..men jag blir bättre på att sätta

realistiska mål framöver(kan jag hoppas iallafall).

Idag är målet att laga middag ikväll (med hjälp av Mannen). Det ska jag lyckas med.






Av si-ledsteloperation - 21 maj 2014 12:52

6- veckor sedan operation och var på återbesök till Bengt Sturesson i Ängelholm.

Det var i samma rum som jag för ca 4månader träffade honom första gången. Såå nervös jag var då. Bara han säger att det går att operera- det var det enda jag tänkte då.

Nu frågade han hur det varit...om det varit som förväntat.

Mycket bättre än förväntat första tiden--men nu är det ganska tufft emellanåt sa jag.

Sen fick jag gå utan kryckor en vända: Du går bra!

Haha första gången jag var hos honom sa han: Du går inte så bra!

Härligt att höra från experten. Allt såg fint ut och benlyften gick som de skulle. Perfekt!

Du ska vänta länge innan du opererar nästa sida sa han och jag vill att du går med kryckor länge.

Detta måste ha sin tid.

Ja det har jag vetat och det känns skönt att liksom få det bekräftat. Jag berättade att jag varit hos sjukgymnast och han frågade om jag sagt till att det skulle gå lugnt fram. Jadå sa jag, men jag fick väldigt ont efter besöket.

De förstår inte hur lugnt det måste gå -du ska säga till dem igen från mig och undrar de något kan de ringa.

Han är verkligen toppen, han förstår min kropp precis..det är helt otroligt..det är det ingen annan som gör.


Om 4-5 månader ska vi ses igen och därifrån tar vi beslut när det blir aktuellt för den andra operationen.

Jag måste ta det lugnt..ingen överansträngning. Tänk på att du varit dålig i 17 år.

Ja det är klart det tar tid och jag är glad jag är på rätt väg även om den är lång.

Sedan frågade jag försynt om han möjligtvis kunde skriva ut Morfin 5mg långverkande (10 mg hade jag efter operationen). Jag trodde han skulle säga nej, men han sa det var bra för mig att ta det nu.

Sen frågade jag om vi tittade rent hypotetiskt 5-10 år framåt om han trodde jag skulle kunna löpträna.

-NEJ ABSOLUT INTE! sa han.  Ojojoj tänke jag pekad på mitt bäcken och frågade om det inte höll för det.

Jodå men det är inte bra att löpträna, inte för någon.... Hahah jag gillar han skarpt.

I slutet på sommaren då tror jag du kan börja cykla lite sa han. Det låter bra:D Jag är helnöjd.


På hemmafrontet går det också på rätt håll. Svimsonen mår bättre och influensa sonen går också sakta men säkert

på rätt håll.

En dag att minnas!




Av si-ledsteloperation - 20 maj 2014 09:19

Jaha så var det riktig sjukstuga här hemma. Äldste sonen har haft feberfrossa i 5 dagar. När han desutom fick utslag på hela kroppen gick han motvilligt med på ett besök till vårdcentralen. Jag tror det knappt än men han har svininfluensa.  Har aldrig sett honom så dålig förr...men det får ha sin tid.

Som om det inte räckte så svimmade yngste sonen i duschen en morgon. Bara skrapsår och blåmärke efter fallet men rejält medtagen lång tid.

Och nu kontrollbesiktning av min operation imorgon.

Skulle haft besök av en god vän idag men hon avstod pga svininfluensa. Jag förstår henne. Jag är själv rädd att jag ska få det.

Men som alltid försöker jag få till något positivt av det. Lite svårare idag faktiskt men jag tror om jag ser tillbaks om några veckor så var det säkert en mening med detta också. Kanske inget jag ser tydligt men det finns där.

Tycker mitt opererade bäcken går framåt nu. Jag tar några steg utan kryckor och det känns bättre och bättre.

Jag är lite hastig av mig när jag blir stressad..hehe ja kanske annars också. Men då hänger hjärnan liksom inte med, jag glömmer kryckorna. Fast sonen var så dålig sa han förskräckt. Mamma du har inte kryckorna! OOps!

Hehe ja det är väl ett gott tecken att man glömmer kryckorna.

Något som jag får njuta av innan sjukbarnen vaknar är underbart sommarväder. Jag ligger i soffan med altandörren fullt öppen och lyssnar på fåglarna och njuter av grönskan.

Presentation


Detta är vad jag längtar till!

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2014
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards