Trots jobbiga dagar så tycker jag att jag förvånansvärt fort har återhämtat mig. Det är helt annat än

innan operationen. Min rygg var den som oponerade sig mest när jag suttit för mycket. Den smärtan finns inte längre.

Det enda som gör ont just nu är min opererade sida. Men jag vet ju också hur det är med smärtan, har man mer ont på något ställe så känner man inte den andra. Sen när det andra lugnat sig så känns den gamla smärtan igen.

Så jag tar det med ro det kommer att ta tid. Det har jag hela tiden vetat..men först nu börjar jag förstå lite av vad det innebär. 

Lära sig gå på nytt! Det har jag hela tiden också vetat, men att det skulle vara så här..ja det är ju klart man inte kan föreställa sig hur det ska bli..men jag har haft en tanke om det. Tanken är inte som verkligheten hehe.

I helgen har min kropp liksom av sig själv velat ta ett steg utan kryckor. Jag tänkte som så..onsdag ska jag på

återbesök till Sturesson då har det gått 6 veckor..efter det ska man kunna belasta hela kroppsvikten succesivt.

Så eftersom kroppen själv skriker på mig att prova så gjorde jag så.

Jag tog Mannen sjukgymnast till hjälp , jag ville han skulle se om jag gick annorlunda än tidigare.

Hahaha min balans var helt borta. När jag satte ner opererade sidan så svajade hela jag fast jag koncentrerade mig

allt vad jag kunde.

Mannen som är van vid att reperera folk sa att det var helt naturligt. Den får man träna upp igen.

Det kändes märkligt..men efter det har jag tagit fler steg utan kryckor. Inte många men liksom för att prova på.

Jag känner mig hoppfull, det kommer att ta tid..men det kommer att bli bra.

Gårdagens möte blev långt men med så bra resultat som vi kunde önska.

Min kropp däremot var inte så nöjd över dagen. Det blev morfin och soffan. Snälla barn och Man fick fixa mat.

Idag blir det också soffläge och Mamma kommer och hjälper till idag.

Jag hade kunnat deppat och klagat över hur ont och jobbigt det är...men jag vill lyfta fram de positiva som faktiskt

kom ur det hela.

Tänk att jag ändå klarade av att vara med på ett möte 30min bilväg bort. Jag kan fortfarande tänka och jag ligger här nu dagen efter och kan skriva. Jag fick se underbara rapsfält. Jag fick se syrener i massor i full blom!

Och på kvällen när vi lagt oss pratade Mannen och jag just om att ta fram det positiva. Han hade också haft en jobbig dag men vi summerade dagen med det positiva vi varit med om. Det för oss framåt och tillsammans blir vi starkare och vi orkar mer. Jag tänker vad hade hänt om vi båda bara klagat över det negativa som hänt. Hela jag knyter mig vid tanken, jag hade inte stått ut. ( Vi pratar givetvis om det negativa som hänt, det måste ventileras, men efteråt summerar vi det positiva som ändå finns).

Det blev tillslut en positiv dag trots mina smärtor.

Jag hoppas nu på återhämtning så kroppen och jag blir vänner igen hehe.

Idag känns det inte lika framgångsrikt som förra dagen. Efter sjukgymnastbesöket blev jag bara sämre och sämre

och det blev citonon maxdos hela dagen. Kryckgång bara till toalett i nödfall hehe. Jag längtade efter morfin... har 2 kvar nu och idag måste jag iväg på ett möte med minsta sonen på skolan. Eftersom vi flyttat och han går kvar i sin gamla skola blir det en resväg i bil 2x 30 min. Inte det bästa att testa min bilkörning en dag som denna...men det är ett måste möte så det är bara att hoppas att smärtan snart vänder. Bil har jag kört efter operationen men bara typ 10 min åt gången.

Positiva sidan: Jag längtar ut och nu ska jag få se rapsfälten blomma och bara komma ut från huset en stund känns skönt.

Men hur kan ett litet sjukgymnastbesök göra mig så mycket sämre?  Nu måste min positiva sida tro på att det snabbt vänder igen..för detta är som att börja om från början.

Men jag vet att jag inte tål mycket och jag sa det även till sjukgymnasten. Men vem kan förstå att en liten övning kan göra en så mycket sämre. Jag förstår det inte ens själv för det var verkligen inte mycket vi gjorde.

Nu gäller det att ta fram skifta fokus. Skifta fokus till det positiva. Det är nu i de tuffa tiderna som man behöver sina tekniker som mest men när jag som sämst orkar använda dem. Men så fort det lättar så finns de i bakhuvudet

redo att stiga fram.

Idag ska jag bli framgångsrik fast jag skulle behöva tillbringa dagen i soffan. Men jag får se det som ett test, jag kanske klarar det galant och att smärtan snart vänder igen. Då vet jag att jag har fått bättre återhämtningsförmåga än tidigare.  I vilket fall som helst har jag tagit mig till mötet..och bara det är en utmaning.

Resultatuppföljning följer....... hehe

Idag var jag för första gången på väldigt många år hos en sjukgymnast. Första gången som jag var hos en sjukgymnast var när jag var 22 år jobbade och fick problem med arm/axel. Den sjukgymnasten träffar jag fortfarande, han är nämligen min man hahaha.

Ja som det kan bli...

Men idag var jag hos en annan sjukgymnast för vi kom överens i Ängelholm att jag inte skulle gå till min man.

Han ska få vara min man och inte min personliga tränare...hehehe fast det är han ju ändå.

Hos dagens besök hos sjukgymnasten var även en läkarkandidat med och tittade.

De var väldigt intresserade av steloperationen och jag fick berätta och förklara.  När jag berättar om min situation känns det lite konstigt...är det jag som haft det så svårt...nej nu ser jag bara framåt..vilken lycka att jag fått denna chans till förbättring. Fick visa mina två övningar jag gjort i sängen och sen skulle jag prova en stående övning .

Trycka svanken mot väggen och samtidigt pressa armarna inåt mot väggen.

Men det var inte skönt! Sjukgymnasten såg det också så vi ska köra vidare på de 2 övningar som jag klarat.

Nu ligger jag här i soffan och har ganska ont..det tar hårt att ge sig ut på en tur. Hoppas det snart lägger sig igen.

Framgång igen...

Igår virkade jag faktiskt ca 5 min och det funkar än så länge. 5 minuter virkning får bli senare idag, nu blir det vila, avslappning och lite telefonsamtal.

Dagen igår fortsatte att vara framgångsrik. Jag klarade dagen bra trots min promenad utomhus med kryckor.

I köket gick allt lätt och jag råkade tom ta ett par steg utan kryckor. På kvällen såg vi Mästarnas Mästare.

Första 20 min satt jag i soffan och tittade. Det var mer än 5år sedan det inträffade sist. Det är sensation..det är framgång. Idag känner jag i kroppen det jag gjorde igår men det är på en bra nivå..typ som träningsvärk.

Måste testa mina gränser lite nu känner jag även om jag tar det väldigt lugnt.

Till rubriken: Samarbete.

Jag tänker på min egen kropp och min själ(eller vilket ord som passar). En sak som jag även fick från

arbetslivsresurs var meningen: Min kropp och jag är en perfekt enhet.

När jag först hörde meningen sparkade jag bakut. Ha! perfekt enhet jomenvisst..då har du inte träffat min kropp.

Jag kunde inte ta meningen i min mun för det kändes helt fel. Men sen började hjärnkontoret sätta igång på full fart

och jag började med att uttala meningen. Nu började det kännas annorlunda.

Min kropp och jag är en perfekt enhet.

Ja så är det faktiskt! Hehe, min tanke som jag fick var att jag kan inte stänga ute det ena för vi är en enhet.

Ofta har jag skärmat av mig från kroppen när det blir för jobbigt(för ont). Men vi måste samarbeta inte motarbeta varandra. Ibland går det bra ibland inte..men jag har det i baktanken och det hjälper mig framåt.

Tänk ändå allt som jag kan göra. Det är jag tacksam för.

5 minuter.

Ja vad gör 5 minuter. Ännu en lärdom..denna från smärtrehab.

Det är svårt att hitta någon hobby som fungerar praktiskt när mycket i kroppen krånglar.

På rehab sa de att gör bara det 5 minuter om dagen och se om du klarar det.

Hm 5 minuter...inte så lönt tänkte jag först. Vi pratade om handarbete. Arbetsterapeuten berättade att hon själv stickade strumpor och att det tog typ 6 månader att göra. Men hallå så kan inte jag göra. Jag vill  till göra det klart på en gång. På skånska kallas det hied. Haha ivrig, ha bråttom betyder det ungefär. Sån är jag...men jag har jobbat på det också. Så jag tänkte jag måste prova. Jag letade upp virkböcker på nätet som jag sen beställde på biblioteket. Amigurumi - det kommer från Japan och betyder typ "uppstoppad mjukis figur".

Jag fastnade för en liten prinsesstårta och började 5 min varje dag. Det gick fint , det började ganska snart blir resultat då figurerna inte är så stora. (efterhand blev det mer än 5 min.)

.  

I somras blev jag virktokig och jag glömde helt bort 5min "reglen" . Virkade säkert 1 timme per dag. Ja då kom det som ett brev på posten. Inflammation i handlederna. Fick stöd till bägge händerna och jag hade så ont att jag inte ens kunde bläddra blad i en bok och ännu mindre laga mat. Puh...efter hand blev det bättre så jag kunde läsa och laga enkel mat igen, men skala typ morötter och lyfta kastruller funkade inte.

Jag blev väldigt frustrerad..jag hade hittat en hobby jag kunde ligga och göra men nu hade jag sumpat den för en tid. Sedan sommaren har jag provat virka en gång men det fungerade inte.

Men nu ska jag prova mitt eget 5 minuters mål och skriva det här så jag kan följa mina egna resultat.

Framgång är att göra det du säger att du ska göra.

Jag ska virka 5minuter varje dag denna veckan och börja idag.

Vad är egentligen framgång?  I höstas gick jag på arbetslivsresurs som var en del i den plan som jag gjort upp på smärtrehab med F-kassan och AF . På denna "kurs" pratades det om vad framgång var.# Framgång Är att du gör vad du

säger att du ska göra. #  Ja så enkelt är det. Hehe eller inte så enkelt..tog ett tag att smälta in det där men jag använder mig faktiskt av det i min vardag. Inte medvetet alla gånger men det finns där.

Sista veckorna på kursen var min kropp så dålig att vi fick ha våra samtal över skype. Min "mentor" där var väldigt inkännande och vi hade givande samtal på min nivå. Varje vecka kom vi överens om en sak jag skulle göra utifrån vart våra samtal hade fört oss.(Grundtanken är ju att att jobba mot att få en arbetsprövningsplats).

Här hemma nu pratar jag inom mig tex. Idag ska jag laga maten helt själv, idag ska jag tömma diskmaskinen.

Det låter förstås lite konstigt men när man sedan gjort det man sagt man skulle göra då blir man nöjd. Man känner framgång hehe.

Det är lite som att sätta upp små delmål varje dag utifrån sina egna förmågor. Så ser jag det. Jag kan ju inte jämföra mig med någon annan för då är jag ju direkt misslyckad. En riktigt dålig dag kan man ändå vara framgångsrik om man sätter målen rätt.

Idag har jag varit väldigt framgångsrik hahaha.

Snart 5 veckor sedan operation och min gångsträcka är inte så lång. Mitt mål som jag haft i sikte sedan dag 1 när jag kom hem är att gå runt vårt och grannarnas hus. Det blir nog ca 200m. Det gjorde jag idag!

Jag kan fortfarande fungera att ligga här och skriva..jag är inte helt förstörd...jag är lycklig!

Visst resten av dagen blir det soffläge men nu lever jag på min lilla promenad.

Sakta men säkert framåt..steg för steg.

Idag får jag skratt-gråta åt mig själv. Igår kände jag mig såå bra och vad gör jag då?

Mycket mer än vad jag skulle hehe. Dagen igår gjorde jag mer än vad jag gjort på många år. Bara för jag är opererad

nu tror jag helt plötsligt att jag kan klara allt med glans.

Skrev långt inlägg här igår, ringde viktigt samtal som gick bra, tömde diskmaskinen, körde maskin tvätt , tömde torktumlaren. Nu hade det vara lagom att sluta och fixa middag sen på kvällen men inte då. Byter lakan i sängarna och tvättar dem, torktumlar och viker sedan ihop dem och kör rullator och lägger i skåpet. Dessa moment brukar jag ta en sak varje dag. Byta lakan brukar min man göra. Var har jag min hjärna kan man undra.

Dessutom kommer sönerna hem och är vrålhungriga efter fiskgratäng iskolan. Då fixar jag hamburgare till en och korv med bröd till den andra. Sedan laga middag. Nu började det kännas lite trötthet men jag kände mig som en kung hehe.

Jag förundrades och gladdes åt vad jag hade gjort under dagen.

Idag är jag inte lika glad kan jag säga.  Bäckenet är hyfsat så det är jag glad åt men fingrar och handleder är värre.

Att gå med kryckor är inget hit om jag säger så...men idag kommer som tur är snälla Mamma och hjälper till.

Så jag kan lugnt ligga på soffan idag och lida.

Nu börjar det kännas bättre och bättre i opererade sidan. Känns som det är musklerna nu runtom som ska tränas upp.

Benet känns så stabilt, inga konstiga låsningar och hugg i ljumske/höft. Det luktar framgång hehe.
Fast jag har fortfarande inte kunnat tagit många steg utomhus. Tar en runda i vår lilla trädgård för att få luft..jag längtar ut. Räcker med att gå en runda i huset så måste jag vila. De små träningsövningarna i sängen känns annorlunda

de också, lättare ,stabilare och mer ork. Tänk om jag ska kunna göra "riktiga" träningsövningar framöver.

Det känns som ett mirakel. Vilket får mig att tänka på fortsättningen på min operations historia.

Operation del2:

Hamnade på sal rum 33. Blev erbjuden kaffe och bulle. Ja tack! Oj vad hungrig jag var.

Frågades igen om mer smärtlindring men jag hade inte ont alls. Var uppe och kissade och gick några steg i rummet.

Ställde mig sedan vid sängen för att borsta ut mitt hår som jag haft i fläta under op. Då kommer Sturesson in och berättar att allt gått bra. Jag hade en kort bäcken led  så han fick sätta 2st 7mm och 1st 4mm titanspikar/skruvar. Sedan var det sköterska igen som kopplade antibiotika till min "kanyl"

och jag började ringa runt till underbara Mannen, minsta sonen som var hemma från skolan och Mamma.

Mannen fick jag tag på sist eftersom han jobbade men när vi pratade började det göra riktigt ont där "kanylen" satt och sen i hela handen och armen..riktigt ont. Jag fick avsluta samtalet och mitt första och enda pling i klockan på personalen. De kom och tittade men sa att antibiotikan kunde göra lite ont , bränna i kärlen, men det var snart slut så det skulle sitta kvar tiden ut. Aj aj aj...jag visste knappt var jag skulle ta vägen..satt och tittade på droppet att det skulle ta slut. Äntligen slut...men det gjorde bara mer och mer ont. Sköterskan kom nu in och hon tog bort droppet också eftersom jag åt och drack bra. Nu lugnade det sig puh..

När kvällssköterskan kom in och skulle koppla in ny antibiotika såg hon hur ont det gjorde och tog ut den direkt.

Du har så smala kärl så "kanylen" var för tjock. Hon hämtade en som var hälften så tjock och satte den i andra handen. Nu kändes det bättre...det brände och gjorde lite ont men inte i närheten av tidigare. Till saken hör att jag än idag har en stor jätteöm knuta där första droppet satt. Denna sköterska var iallafall toppen och hon berättade om Sturesson att han var verligen duktig. Som hon uttryckte det " One of a kind". Det är bara att hålla med!

Kvällsmat och sen kvälls macka och varmchoklad. Jag bara låg där och blev uppassad. Lyxigt!

Jag låg ensam på min 2-sal och det var skönt. 20.45 började en Champions leauge match som gick på tv 6 som jag hade tänkt titta på. Jag orkade första halvlek sen 21.30 sa jag godnatt till sköterskan tog en insomningstablett och satte in öronproppar.(Glömde säga att vid 20.00 var det dags att ta mer smärtstillande, jag sa jag har ju inte ont, har de lagt någon bedövning som sen släpper eller? Jo en lokalbedövning var också lagd den skulle släppa i natt så jag skulle absolut ta morfin och 2 alvedon. )

Nattpersonalalen hejade jag på först på morgonen, jag var uppe en gång på toa men annars sov/slumrade jag hela natten. 06.30 vaknade jag och nattpersonalen kom in och hälsade att de tittat till mig under natten när jag sov.

Vilken trevlig personal! Paus...fortsättning följer